”Han höll på att glömma korna!”

Jag äter lunch med en bekant som mitt i vår konversation utbrister: ”Vilken guldgruva Mina sidor är!” Han vet ju att jag jobbar på Skogsstyrelsen. ”Hade det inte varit för dom så hade jag nog inte gallrat så stort som jag ska göra nu. Jag trodde att det fanns lite gallring att göra, men nu fick jag svart på vitt hur mycket det var och insåg att det var bara att sätta igång”.

gallring
Gallring på tjälad och snötäckt mark. Jag är på väg för att stämma av planeringen med föraren. Bild: Sofia Blomquist

”Och när man gallrar första gången inser man varför man ska vara noga med att röja. Utan röjning förvandlas en tidig inkomst till att gallringen bara burit sina egna kostnader. Du vet min granne, han har ju mycket skog! Jag berättade om Mina sidor för honom och nästa gång vi talades vid berättade han att han fastnat och närapå glömt att han skulle ut till korna.”

Det är sådana ögonblick det är riktigt roligt att arbeta vid Skogsstyrelsen. Något som jag vet att mina kollegor har arbetat hårt för att skapa visar sig leverera precis det mervärde som det var tänkt.

Öppna skogsdata är en guldgruva för den som kan en del om hur man använder ett GIS-program. I Mina sidor har vi hjälpt till och skapat skikt som ger dig den analys vi tror att du har glädje av. På Mina sidor kan du hitta kartor över bland annat

  • Markfuktighet – bra för planering av körning så att du minimerar risken att köra sönder
  • Skattningar av höjd och volym – bra för planering av slutavverkning eller gallring
  • Behov av röjning och gallring

Du kanske ser samma sak som min bekant och förstår att så mycket jobb måste du leja för om åtgärden ska bli gjort i tid.

Här kan du läsa mer om Skogsstyrelsens e-tjänster och hur du kan använda dem. Logga in i din skog>

Lycka till och använd de uppgifter som finns om din skog för att bli en aktiv skogsägare!

Vid lunchbordet, Sofia Blomquist

Karin vill bevara sin skog

Karin Busch-Wikström bor i Falun. Hon äger skog tillsammans med sin syster i Djurmo, i Gagnefs kommun i hjärtat av Dalarna. En del av skogen är klassad som nyckelbiotop, det vill säga att där finns olika skyddsvärda arter samlade. Karin har anmält sitt intresse till oss på Skogsstyrelsen för att bevara naturvärdena i den skog hon äger.

Områdena väljs ut enligt den strategi för formellt skydd av skog som är gemensam för Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket och länsstyrelserna. Skogsägare kan också själva föreslå områden som är skyddsvärda.

Vi går runt i Karins skog och tittar på alla träd, stora som små – stora döda torrträd och liggande träd i olika former och nedbrytningsstadier. Det är njutbart, varm sensommar som det är med massor av bär på marken. Det känns som att vara inne i en oas. – Värdet i den här skogen ligger i att den är orörd och att det finns gott om död ved, säger Yngve Perjons på Skogsstyrelsen.

Yngve pekar på vågräta spår i barken på en stående gran, vilket visar att den tretåiga hackspetten varit framme. – Den är hotad på grund av bristen på vedlevande skalbaggar i dagens rationella skogsbruk, säger han. En annan hotad art är rosentickan, en liten rosig ticka som helst lever på liggande död granved.

Utanför ”oasen” växer den nya ungskogen upp efter avverkning, markberedning och plantering. – Det känns också bra, att kunna sköta skogen, säger Karin. Vi har hjälp från Mellanskog och lär oss själva mer och mer om skogsskötsel för varje år. – Ja, man förvaltar ju åt kommande generationer, säger Yngve.

Det här sättet att markägarna själva initierar skydd av skogen kallas Nya Komet. På Naturvårdsverkets hemsida finns mer att läsa om detta, hur det går till om du som markägare är intresserad av att bevara dina naturvärden.

http://www.naturvardsverket.se/Miljoarbete-i-samhallet/Miljoarbete-i-Sverige/Uppdelat-efter-omrade/Naturvard/Skydd-av-natur/Skydd-av-skog/Bevara-naturvarden-i-skogen/Steg-pa-vagen/

Olika åldrar på skogen
Olika åldrar på skogen
Dropptaggsvamp som lever i symbios med granen
Dropptaggsvamp som lever i symbios med granen
Initiativtagare till att bevara Karin Busch Wikström
Initiativtagare till att bevara Karin Busch Wikström
N(l)edbruten asp. Bra värd för många insekter och fåglar
N(l)edbruten asp. Bra värd för många insekter och fåglar
Rosenticka på granlåga
Rosenticka på granlåga

 

Text och foto Maria Nilsson

En guldkvist för kunskapen

Clas Fries
Clas Fries Bild: Sofia Blomquist

Ibland är det extra roligt på arbetet. För två veckor sedan publicerades den sista delen i Skogsskötselserien och den hade titeln Skogsskötsel för friluftsliv och rekreation.

Skogsskötselserien vänder sig till den som är skogskunnig och behöver ha mycket kunskap med sig för att fungera bra som rådgivare, planerare eller beslutsfattare. Det är en serie i tjugo avsnitt om skogsskötsel som ska basera sig på det aktuella kunskapsläget utan att lägga in värderingar eller ställningstaganden. En kunskapsplattform med andra ord.

Den kunskapsplattformen är uppskattad och Clas Fries, som hållit samman och drivit arbetet framåt, fick motta Föreningen Skogens Guldkvist under årets skogsnäringsvecka för just Skogsskötselserien. Det är inte bara inom skogsnäringen som kunskapen uppskattas. Även andra myndigheter och ideella organisationer värdesätter det arbete som lagts ner på att samla det som gjorts inom olika skogliga områden. Det finns avsnitt om allt från Sådd och stamkvistning till naturhänsyn och slutavverkning.

skogsskötselserien

Nästa steg är att dra ut det som är viktigast och sammanställa i mer lättsmälta versioner så att olika personer kan få ta del av kunskapen på ett sätt som passar dem. Det är en del av mitt och mina kollegors jobb och det tycker jag är jätteroligt.

Ivrigt läsande, Sofia Blomquist

 

Röj bort latmasken

Jag behövde bilder till Skogsstyrelsens lokalblad, så jag begav mig ut i skogen i helgen för att fota, eller knäppa kort som man sa förr i världen. Bilder på markberedning, plantering och röjning. Hittade några nyligen och mindre nyligen markberedda hyggen, men att ta en snygg bild på ett markberett hygge är som att knäppa kort på en potatisåker. Inte lätt som en potatisplätt. Det som alltid är så perfekt i böcker och på nätet är inte så perfekt i verkligheten. Det är väl den som skogsägarna möter gissar jag. Det blev ändå några bilder, men tills jakten på de perfekta objekten är avklarad får ni hålla till godo med nedanstående.

Hursomhelst är det viktigt med själva åtgärderna. När man avverkat ska man markbereda och plantera. När ungskogen nått en höjd på x antal meter bör den röjas. Men om det är gott om älg på marken kan man tänka till lite. Röja lite, inte alls, eller spara löv som älgen förhoppningsvis hellre väljer att äta. Att vara skogsägare är att ständigt ställa sig frågan om man gjort rätt val eller inte?

Efter avverkning är markberedning en förutsättning för att nya frön eller plantor ska gro. Markberedaren skapar öppna fläckar och tar bort konkurrens från annan vegetation. Det är nödvändigt för att få upp ny skog. Olika marker kräver olika markberedning. Mycket bra om markberedning hittar du här: http://www.skogsstyrelsen.se/Aga-och-bruka/Skogsbruk/Skota-skog-/Foryngring-/Markberedning-/

mineraljorden blottad

Plantering

Efter slutavverkning är det viktigt att få upp ny skog så snart som möjligt. Den normala gången är avverkning år 1, markberedning år 2 samt plantering år 3. Helst en hyggesvila däremellan också. Antingen planterar du själv, eller lejer bort det. Det går att föryngra med sådd också, men det kräver speciella marker. Läs mer om plantering och föryngring här: http://www.skogsstyrelsen.se/Aga-och-bruka/Skogsbruk/Skota-skog-/Foryngring-/

Röjning

Röjning är en viktig investering! Du som skogsägare ser till att tillväxten fördelas på färre träd, vilket underlättar vid gallring och slutavverkning. Och om tillväxten underlättas, betyder det att du får mer i plånboken, eftersom avverkningskostnaderna minskar. Bland annat. Läs mer här: http://www.skogsstyrelsen.se/Aga-och-bruka/Skogsbruk/Skota-skog-/Rojning-/

Det är som det kan vara när man ska komma igång med motionerandet. Lätt att skjuta upp, hitta svepskäl för att slippa och låta latmasken vinna. Men när man gjort något känns det riktigt bra. Så sätt fart om du är skogsägare, annars får du ut och jogga. Latmasken får inte vinna!

Maria Nilsson Norra Dalarnas distrikt

Markberett ungskog och blånande berg

Väntan

Tibast

Det är tidig morgon, jag går ner till älven. Isen ligger längs kanterna, vattenflödet har ökat av vårvärmen. Luften är frisk och jag tar ett djupt andetag. Tibasten vid älven bär knopp på bar kvist. Blommorna kommer att slå ut vilken dag som helst när temperaturen ökar. Jag hör bofinken som virkar ljudslingor. Härligt! Välkommen kära lilla fågel! Fjolårsgräset är gult. Allt är gult. Och brunt. Snöfläckar ligger kvar här och där, men de för en tynande tillvaro tack och lov. Det är blött och geggigt nästan överallt och alla väntar på att solen ska torka upp marken.

Skogsbilvägarna är avstängda för all trafik under tjällossningen. Timmerbilarna väntar på att köra bort timmer och massaved ur skogen. Virket väntar på transport till sågverk och industri. Skogsägarna väntar på sina pengar. Alla väntar. Jag också. På värmen. Bland annat. Jag sticker näsan i de giftiga tibastknopparna. Känner ingenting. Men vänta bara tills de slår ut… Vänta bara tills värmen kommer.

På mitt kontor har myrorna precis vaknat, två sorter, som håller till på varsin sida huset. Skogsmyrorna ränner runt på kortsidan av huset, de vaktar dörren aggressivt i givakt när vi kliver över tröskeln. Kalla dagar är de få, varma dagar är de många. Vid dörren på framsidan samlas de beskedliga små svartmyrorna och de struntar fullkomligt i oss som trampar ner både släkt och vänner. Endast bitsockret till kaffet gör dem rörliga och upphetsade. Och värmen förstås.

Jag sätter mig vid datorn som är mitt redskap i arbetet numera. Den friska morgonluften har bytts till torr kontorsluft. Myrorna är fler än skogsägarna. Myndigheten vill att de tar eget ansvar och det gör de och kommer inte hit. Skogsägarna alltså, inte myrorna. En och annan stressad virkesköpare dyker dock upp ibland, vilket är trevligt. Inte att de är stressade men att de kommer hit. De tar sektorsansvar så gott de kan.

Mitt arbete har förändrats de senaste åren. Förut hade jag möjlighet att åka ut i skogen mer. Nu sker de flesta rådgivningarna via datorn och med hjälp av Skogsstyrelsens e-tjänster. Rådgivningar på enskilda fastigheter har en prislapp, vilket i och för sig kan vara väl investerade pengar. Och Skogsstyrelsen ska finnas i skogen när det väl gäller.

Maria Nilsson, Norra Dalarnas distrikt

 

Skotern och allemansrätten

DSC00686
Hyrskoter i Kittelfjäll vid en övning kring skogsbruk, rennäring och turism. Bild: Sofia Blomquist

Att färdas med skoter är roligt. Vi kommer långt ut med hela familjen och kan ta med oss Muurikkan för att äta en vildmarkswok ute på någon av öarna i sjön.

Men att köra snöskoter ingår inte i den svenska allemansrätten. Det är lätt att glömma bort det. Den används så flitigt vid friluftsaktiviteter. Skotern är ett terrängfordon, så rätten att köra på annans mark är inte självklar. Det anses tillåtet att köra på väl snötäckt mark. Så länge man inte stör, förstör eller på annat sätt bryter mot lagen.

Det är förbjudet att köra skoter över annans mark om det uppstår skada. Det är också förbjudet att köra på skogs- och jordbruksmark, om det inte är uppenbart att det kan ske utan risk för skada på skog eller mark. Det där öppna hygget är lockande när du passerar på leden. Friåkning är kul. Kanske kan du till och med utmana en brant backe och se vad du och skotern klarar.

Men, under snötäcket kan det finnas späda plantor. Ett toppbrott innebär att rotstocken, biten längst ner på trädet, får en sämre kvalitet. Ta reda på om det finns några områden med begränsningar för snöskotertrafik där du har tänkt att köra snöskoter. Det är ju trist om något som är roligt för dig skapar problem för någon annan.

Lunchpromenad längs skoterleden. Bild: Sofia Blomquist
Lunchpromenad längs skoterleden. Bild: Sofia Blomquist

Där jag bor, en bit utanför tätorterna, innebär skoterlederna en frihet som är oslagbar. Från att ha varit hänvisad till landsvägen under mina promenader, de gånger det inte lockar att ta på sig skidorna, kan jag nu färdas genom skog och över åker igen. Doften av snö och sol, upplega och glittrande is i träden ger en upplevelse utöver mycket annat. Dessutom kan jag med skoter färdas in i skogen och ut på sjön.

På Skogsstyrelsens hemsida kan du läsa mer om vad du bör tänka på för att inte störa eller orsaka skada när du kör skoter.

På skidtur längs skoterleden,

Sofia Blomquist

Barn i skogen

Det är en förmån att få besöka skogen tillsammans med barn. Helt plötsligt blir nya saker viktiga att titta på och undersöka. En pinne kan bli vad som helst och måste undersökas på fler än ett sätt innan nästa föremål kan ägnas uppmärksamhet. ”Titta!”, följt av ett pekande finger, är inte alltid förorsakat av den ovanliga fågel som sitter på trädstammen utan oftare av myran som kravlar fram över stigen.

Tre år och redan van att finna enklaste vägen genom riset och runt blöta gropar. Bild: Sofia Blomquist
Tre år och redan van att finna enklaste vägen genom riset och runt blöta gropar. Bild: Sofia Blomquist

Men hur lockar vi ut dem i skogen? Att berätta historier om målet kan vara ett sätt att motivera färden. Min pappa fick oss barn att närapå springa upp genom skogen för att nå nedslagsplatsen för Biggles plan. Att det inte var Biggles som kraschat förstod vi, troligen också att det inte ens var ett flygplansvrak som glittrade i kikaren när vi spanade mot fjällsidan. Men nog blev det mer spännande att påbörja färden rakt upp längs Midaftonsbäcken. Väl uppe ovanför trädgränsen fanns ormbunkar högre än jag och det räckte för att bjuda på ett äventyr. Att jag aldrig hittade vraket eller spår av Biggles gjorde inte så mycket. Gott fika och vatten i en kåsa ur bäcken fullbordade äventyret.

Genom att vara ute med barn i vår närhet skapar vi gemensamma minnen som ger en förankring till skogen, platsen och känslan av att vara ute.

För någon vecka sedan publicerade Skogsstyrelsen en film om skogen i skolan. Där kan du få fler argument till varför barn ska möta skogen i skolan också.

På väg ut i skogen igen,

Sofia Blomquist